Dom såg de så

Som barn blir man ofta straffad.

Barn mot barn bråk var de värsta jag viste när man började tjafsa med vänner och kanske är de därför jag alltid nu för tiden bara säger '' skit samma'' elr vänder ryggen till och går för att jag vet att jag komer förlora för att de finns så mycket skit en vän kan kasta i mitt ansikte som sårar mig så hårt. Kanske man inte ska kalla dom för vänner?

Jag sågs som felet jag har vuxit upp med att behöva ta på mig ansvaret för andras misstag.
Jag har sätts som skräp och de kanske är därför även jag trampade snätt och gjorde stora misstag för att jag för en gångs skull skulle kunna se på mig själv och bara kunna släppa allt på mina axlar att min börda låg hos någon annan.

Är man fosterbarn då är de barnets fel att man har hamnat där de är barnet som har gjort någonting så att föräldrarna inte vill ha de. Så har de sätt ut i vissa folks ögon när dom har pratat bakom min rygg i hopp om att jag inte förstår. I hopp om att jag inte tar illa upp. de var mitt fel, de är mitt fel, de har alltid varit mitt fel och de kommer för evigt att vara mitt fel.
Så tänkte jag men inte längre.

Min mamma skickade mig presenter varje år när jag fyllde år bara de att presenterna kom alltid flera år för sent. Hon höll lixom ingen koll på hur gammal jag var och jag skyller inte de på henne eftersom att hon var sjuk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0